Tänder och åldersbestämning av häst

Den fullständiga permanenta uppsättningen av tänder hos en vuxen häst uppgår till 40 st hos hingst och 36 hos ston eftersom stoet oftast saknar hörntänder.

Tänderna är ordnade i höger respektive vänster halva och en över och en underkäke.
Varje käkhalva har en uppsättning av hörntänder (3 premolarer och 3 molarer) en hörntand (oftast endast hos hingst) och tre framtänder.

Framtänderna är de tänder som man kan åldersbestämma en häst efter. Sett framifrån så har hästen 2 innerframtänder (de mittersta) 2 mellanframtänder och 2 yttre framtänder. Framtänderna har en skärande yta som används att repa/skära av gräs med och kindtänderna har stora grova krossytor som kan mala sönder växtdelar och kraftfoder som hästen äter.

Varefter hästens tänder slits så ändrar de form och utseende och det är då man kan se på framtändernas form och slitytor vilken ålder hästen har.

Som hos alla däggdjur så har även hästen en uppsättning mjölktänder och en uppsättning permanenta tänder. Mjölktänderna är mindre och nästan helt vita i färgen samt utan de karaktäristiska gula skårorna som hästens permanenta tänder har.

Hästens mjölktänder vid ca 1 års ålder.
Hästen har nu fått sina 4 innerframtänder och 4 mellanframtänder, de yttre framtänderna är på väg att växa ner. Slitytan på de 8 utväxta framtänderna i över och under käke är ovala och en liten fördjupning kan synas med något mörkare fläckar i.

Hästens mjölktänder vid 2 års ålder.
Hästens yttre mjölktänder har nu också vuxit ut och slitytorna på framtänderna är ovala med en mörkare kärna.

Hästens mjölktänder vid 3 års ålder.
Nu är de båda innerframtänderna i över- och underkäke ersatta av de gulaktiga, lätt fårade permanenta innerframtänderna.

Vid 4 års ålder har hästen även bytt de 4 mellanframtänderna och endast de 4 ytterframtänderna är kvar av hästens främre mjölktänder.

Hästens permanenta tänder vid 5 års ålder.
När hästen uppnått en ålder av 5 år har den bytt ut alla sina mjölktänder mot permanenta tänder. Därför är det enkelt även för en ovan att kunna fastställa hästens ålder näst intill exakt upp till ca 5 års ålder.

De permanenta tändernas slityta har till en början en djup tvärgående sänka mellan fram och baksida av tanden mitt i denna sänka finns en upphöjning som kallas för böna.

Efterhand som tanden slits så kommer bönans tvärprofil att bli synlig. Den har en mörk färg som omgivs av en ljusare emaljcirkel. När detta märke försvunnit från hästens framtänder vilket sker efter ca 8 år kallar man denna slityta för platå.

Efterhand som bönan blir mindre synlig kommer den "gula fäcken" att visa sig. Den utgörs av dentinet som fortsätter att byggas upp inne i rothålan allteftersom tanden växer.

Haken eller sinkan är en emaljutväxt på tuggytan till de yttre framtänderna som inte har blivit lika fort nedsliten som de andra delarna av tanden. Denna hake blir synlig i 7 årsåldern (den så kallade 7 års-haken) och kan vara kvar ända in i det nionde året, för att sedan återkomma när hästen är ca 14 år och när hästen är ca 20 år.

Hästens tänder vid 9 års ålder
Här ser man tydligt både haken (7 årshaken) och den Galvaynska fåran på hästens ytterframtand. Det sista kännetecknet på en hästs ålder är den så kallade Galvaynska fåran. Det är en tydlig, mörk (nästan svart) fördjupning i cementen på den yttre framtanden i hästens överkäke som börjar att blir synlig när hästen är ca 9 år gammal.
Den växer sedan ner med tanden för att vid ca 12-13 års ålder ha nått till tandens mitt ungefär. Vid 20-25 års ålder börjar fåran att försvinna från den övre delen av tanden.

Hästens permanenta tänder vid ca 12-15 års ålder.
Lägg märke till hur långt ner Galvaynes fåra nu kommit samt att framtändernas vinkel i slitytorna nu är mer kilformad.

När hästen har uppnått en ålder över 30 år så har vinkel vid slitytan blivit rejält kilformad samt den galvaynska fåran är nu helt borta.

Skötsel av hästens tänder

I regel så behöver man inte vidtaga några åtgärder för att sköta hästens tänder, mer än om man får problem som exempelvis hästar som inte tuggar sitt foder normalt eller om man får problem när hästen rids med bett i munnen.

Hästar som sliter sina tänder ojämnt kommer förr eller senare att få vassa kanter eller hakar som kan ställa till stor skada i hästens munhåla. Några karaktäristiska kännetecken är att när hästen tuggar så låter det ihåligt som om den tuggade på en gurka eller att den tuggar sitt foder med besvär, gör bollar av det eller när den tuggar sitt kraftfoder så "spiller" den eller spottar ut fodret om och om igen.

Man bör därför regelbundet kontrollera hästens tänder hos en veterinär som är utbildad på hästtandvård eller speciella hästtandläkare som är utbildad att behandla och kontrollera tänder på häst.

Förr i tiden, och till och med än idag, så skötte hovslagaren raspning och kontroll av hästens tänder - på både gott och ont. Vissa var mycket duktiga, men andra ställde till mycket lidande hos hästen med spräckta tänder, snedraspade tandytor och söderraspat tandkött som resultat av sitt arbete.

I dag arbetar hästtandläkaren med mycket bra instrument och små slipmaskiner och raspar inte i onödan. Lika är det med de så kallade vargtänderna som förr nästan uteslutande opererades bort på de hästar som hade vargtand vare sig dom hade besvär av den eller inte. Man kan idag även gå in och laga tänder som blivit skadade eller spräckta på hästen.

Webbproduktion
www.myllan.nu